(1755-1842) French Elisabeth Louise Vigee Lebrun Galleries   Related Paintings of Elisabeth LouiseVigee Lebrun :. | Prince Henry Lubomirski | Elisabeth de France | Portrait of Prince Iwan Bariatinski | Portrait of Maria Teresa of Naples and Sicily | Countess Ecaterina Vladimirovna Apraxine |
Related Artists:
Luis Eugenio Melendez
(Naples, 1716-Madrid, 1780) was a Spanish painter. Although he received little acclaim during his lifetime and died in poverty, Melendez is recognized today as the greatest Spanish still-life painter of the 18th century. His mastery of composition and light, and his remarkable ability to convey the volume and texture of individual objects enabled him to transform the most mundane of kitchen fare into powerful images. Luis Egidio Melendez de Rivera Durazo y Santo Padre was born in Naples in 1716. His father, Francisco Melendez de Rivera Diaz (1682- after 1758), was a miniaturist painter from Oviedo who had moved to Madrid with his older brother, the portrait painter Miguel Jacinto Melendez (1679-1734) in pursuit of artistic instruction. Whereas Miguel remained in Madrid to study and became a painter in the court of Philip V, Francisco left for Italy in 1699 to seek greater artistic exposure. Francisco took a special interest in visiting the Italian academies and settled in Naples where he married Maria Josefa Durazo y Santo Padre Barrille. Luis was a year old when his father, who had been a soldier in a Spanish garrison and lived abroad for almost two decades, returned to Madrid with the family. Luis Egidio, his brother Jose Agusten, and Ana, one of his sisters, began their careers under the tutelage of their father, who was appointed the King's Painter of Miniatures in 1725. After several years, in his words: painting royal portraits in jewels and bracelets to serve as gifts for envoys and ambassadors, he entered the workshop of Louis Michel van Loo (1707-1771), a Frenchman who had been made royal painter of Philip V of Spain.
James Madison Alden
1854-1860
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.